Igår kunde jag inte somna. Började tänka på kärlek, kärlek vid första ögonkastet, att vara kär och förälskad. Försökte mig på att skriva en text om mina tankar och känslor, det var riktigt svårt! Det finns så mycket inom mig som handlar om de, men det var svårt att föra över det till ord och meningar i en text. Så jag behöver lite mer tid att knåpa med det blogginlägget, får se hur de går.

Nu orkar jag inte med verkligheten så nu tänker jag fly in i Femtio nyanser av honom en stund! Kanske flyr in i filmen Amelie från Montmartre en stund senare ikväll oxå!

Tycker det är så tråkigt att man alltid gör samma sak med håret. Så jag googlade runt lite igår, hittade en youtube video på en tjej som tydligt visar och tipsar! Hon visade jätte bra hur man gör en fiskbensfläta, så igår lärde jag mig äntligen det! Behöver dock träna lite mer så jag får in snitsen ordentligt och blir helt nöjd!
 
Såå, jaa.. som ni ser så behöver jag träna mer! Slarvigt gjord men helt okej!

I fredgas var jag och simmade på badhuset, min nya träningsform! Fast nu var det inte själva simmandet och tränandet jag skulle skriva om utan huruvida det är okej att säga till en mamma som behandlar sitt barn dåligt. Det är ju så extremt känsligt att påpeka hur andra beter sig och uppfostrar sina barn.

Det var två mammor och tre barn, ena mamman hade en dotter på max 2 år. Jag är på väg upp ur bubbelpoolen för att den ska renas, då är dom på väg i. Mamman blir då tvungen att halvvägs med barnet i handen stanna å vända tillbaka och säga att dom måste vänta en stund innan dom kan bada där.  Barnet förstår inte varför hon plötsligt inte får gå i och bada där längre så hon stretar emot lite och blir ledsen.. var på mamman blir arg och mer eller mindre skriker: Vi kan inte bada nu vi måste vänta en stund är du trög i huvudet! Jag blir helt paff, hur kan man säga så?! Men det slutar inte där barnet gråter och säger att hon vill bada, hon förstår ju uppenbarligen inte den här situationen eftersom att hon är liten. Mamman skriker då igen: Men nu får du hålla käften annars så slutar vi bada! Jag vet inte vad jag ska göra, jag blir chockad och arg. Det gör ont i mig, men jag säger inget.
Vi hamnar sen i samma duschrum, mamman höjer rösten och skriker så fort dottern inte gör som hon säger på en gång. Vi hamnar sen i samma omklädningsrum och jag råkar självklart ha mitt skåp precis intill deras, mamman ska spreya dotterns hår med en spray som gör de lättare att borsta ut håret. Hon vill prova själv, mamman hugger ifrån direkt, höjer rösten och säger att det får hon inte göra.. dottern blir lite smått ledsen och mamman börjar borsta håret och pratar om att hon måste lyssna och att hon måste borsta hennes hår. Mamman hotar sen med att annars så klipper hon hennes hår kort om hon inte lyssnar och pekar på lillkillens hår som också är med. Det händer ytterligare två små incidenter där mamman halvt skriker till barnet att sluta med en det ena och en det andra. Jag förstår ingenting, i mina ögon var barnet väldigt lugn och såg ingen som helst anledning till att mamman skulle bli tvungen att vara så arg!
 Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, skulle jag säga nått eller inte?! Vad skulle hända om jag sa något? Mamman verkade ju rätt så aggressiv så hon skulle ju absolut bli förbannad på mig. Jag skulle säkert också få frågan om jag ens har egna barn. Jag har inga barn men jag har vett i huvudet så jag förstår att man inte behandlar barn så som hon gör. Det hjälper inte att svära, skrika det första man gör, hota och vara allmänt elak!
Jag är varken utbildad barnskötare eller förskolelärare men har jobbat som vikarie på förskola sen 2011 så jag vet att man ibland behöver höja rösten och kanske ”hota” med små saker ibland, men på det sättet hon gjorde det tycker jag verkligen inte är okej. Helt oacceptabelt beteende!  Jag fick ont i hjärtat, i hela kroppen och nu kan jag lite ångra att jag inte sa något, att jag inte stod upp för barnet!  

Vad hade du gjort? Är det okej att påpeka hur en förälder är mot sina barn? När ska man lägga sig i och när ska man inte?

/Petronella

Barn, Föräldrar, Mamma, lägga sig i, säga ifrån,
Fick plötsligt ett bloggsug, ett infall från ingenstans. Frågan blev då om jag skulle starta upp en helt ny blogg eller fortsätta här. Det är skönt med nystart men jag vet ju samtidigt hur de brukar bli när jag drar igång bloggandet igen, från "åååh blogga hurra va kul" till "nej, nu orkar jag inte mer" och så lägger jag ner allt ännu en gång.
Den här bloggen har funnits sen 2008, men jag har inte skrivit i den sen december 2011 vilket talar sitt tydliga språk för hur de brukar gå.
Den präglar en hel del min tid som tonåring påväg in i vuxen livet med allt vad de innebär. Finns så mkt sorg, mest hjärtesorg i de inlägg som skrivits några år tillbaka och det gör lite ont att se och läsa. Men samtidigt är allt en del av den jag är den person jag har blivit! Det ligger på något sätt ett dystert moln över allt, de här är en del av min ryggsäck och jag har ofta skrivit mer åt dagbokshållet, ganska personligt utan att utelämna allt för mkt. När jag tänker på det så har jag nog mest skrivit för mig själv även fast att bloggen vart offentlig för andra. Jag har nog aldrig skrivit speciellt spännande eller intressant för andra att läsa, vet knappt vad jag försöker komma fram till här försöker nog mest få ett grepp om varför jag har skrivit blogg och varför jag försöker ge mig på det ännu en gång.
 
Anntar att de jag nånstans försöker komma fram till är att jag är en periodbloggare som gillar att skriva av mig. Att de är lite onödigt att starta en ny blogg för nåt som kan bli en kortvarig period. Att en del av min ryggsäck finns här och att jag trorts allt gärna vill att de ska finnas med när jag börjar skriva nytt 2013!
 
/Petronella


Oh I remember you driving to my house in the middle of the night
I'm the one who makes you laugh when you know you're about to cry
I know your favorite songs and you tell me about your dreams
I think I know where you belong. I think I know it's with me.

Can't you see that I'm the one who understands you?
Been here all along so why can't you see?
You belong with me.

You know, just because people do horrible things..
it doesn't always mean they're horrible people.

Om du vill ha mig så säg till
för själv vet jag inte vad jag vill.

Jag tar allting så enkelt
Har förträngt hur det var
Tillbaks i gamla vanor
När du hörde av dig
Och jag ställer inte frågan
"Vad ville du egentligen"



Känns som om allt bara är i ett mellanläge just nu. Jag mår varken bra eller dåligt. Jag bara mår, jag bara är.. Allting bara är! Allt står bara still, jag har fastnat och vet inte riktigt hur jag ska komma vidare.. Känner mig vilsen, förvirrad och ensam. Jag vet inte vad som har hänt, jag har tappat bort mig själv lite på vägen någonstans tror jag! Måste försöka hitta tillbaka till energi, ambitioner, styrka och glädje. Jag vet bara inte hur.


Och tiden den springer, stannar inte upp för nån.


Jag sa att jag var rädd. Du sa att du förstod, att det sista du ville var att såra mig. Men det är precis vad du gjort, sårat mig. Du behandlade mig känslokallt och utan respekt.  Jag gråter inga tårar över dig. Jag är arg och besviken. Du är feg och patetisk. Min tillit är nu nere på noll igen. Jag vet inte om jag kommer våga igen.

I heard that you're settled down,
That you found a girl and you're married now,
I heard that your dreams came true,
Guess she gave you things I didn't give to you,
Old friend, why are you so shy?
Ain't like you to hold back or hide from the light,

I hate to turn up out of the blue uninvited,
But I couldn't stay away, I couldn't fight it,
I had hoped you'd see my face,
And that you'd be reminded that for me it isn't over,

Nevermind, I'll find someone like you,
I wish nothing but the best for you, too,
Don't forget me, I beg,
I remember you said,
"Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead,"
Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead, yeah,

You know how the time flies,
Only yesterday was the time of our lives,
We were born and raised in a summer haze,
Bound by the surprise of our glory days,

I hate to turn up out of the blue uninvited,
But I couldn't stay away, I couldn't fight it,
I had hoped you'd see my face,
And that you'd be reminded that for me it isn't over,

Nevermind, I'll find someone like you,
I wish nothing but the best for you, too,
Don't forget me, I beg,
I remember you said,
"Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead,"

Nothing compares,
No worries or cares,
Regrets and mistakes, they're memories made,
Who would have known how bittersweet this would taste?

Nevermind, I'll find someone like you,
I wish nothing but the best for you,
Don't forget me, I beg,
I remember you said,
"Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead,"

Nevermind, I'll find someone like you,
I wish nothing but the best for you, too,
Don't forget me, I beg,
I remember you said,
"Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead,"
Sometimes it lasts in love,
But sometimes it hurts instead.

Fortfarande när jag hör vissa låtar så tänker jag på dig. Hittade en bränd skiva hemma som du har gjort.. Tänker så himla mycket på dig när jag lyssnar på den. Det kändes speciellt i hela kroppen, massa känslor och minnen kom tillbaka. Tårarna började rinna.

 
Det är över. Men ibland saknar jag dig.

Tänkte försöka skriva ett inlägg men fasen va jag är dålig på de här med blogg! Men i helgen har jag iaf haft en utekväll med Aspis, de va trevligt! :) kollat melodifestivalen med familjen, tagit de lugnt och övningskört med pappa! Har haft en bra helg känner jag och de sköna är att jag är ledig imorgon oxå, då blire förmodligen att städa en del och sen bara ta de lugnt!

Tisdag till fredag blire att jobba igen, ska bli roligt! :) men oxå lite jobbigt, för förra veckan va jag helt slut när jag kom hem från jobbet, men det är okej, jag trivs ju iaf på jobbet! Och på fredag får jag starta helgen å ledigheten med födelsedags middag för Hanna + utgång! Så veckan som kommer blir nog en bra vecka de oxå! :)

Inte så spännande inlägg, jag vet! hehe. Men lyckades iaf skriva ett inlägg, alltid något!

Idag är det grått och trist ute.. jag längtar efter sol! och är sjukt trött på snön nu.

Men idag har jag iaf varit på stan och lunchat med vänner, Jossans avskedslunch/fika för att va exakt. Vi hade trevligt! :) men det känns konstigt att alla bara åker, först Sofie och nu oxå Jossan! sakna sakna sakna! Men vi ska nog lyckas ha det skoj här hemma oxå, de kan jag tro! :)

Jag känner mig väldigt trött idag, tror att de beror på att jag sover så konstigt nu för tiden. Mina sovvanor är inte som dom brukar nu när jag är arbetslös.. är uppe för sent typ varje kväll men försöker ändå gå upp någelunda "tidigt" på morgonen det går inte ihop kan jag ju säga! Jag lever mitt liv som en pensionär, sitter hemma framför tv:n eller är på stan å lunchar å sånt!

Just nu är jag extremt uttråkad och längtar tills nån kommer hem så jag slipper va ensam! Men ikväll ska jag iaf sitta framför tv:n och kolla på hockey, SSK - Frölunda! Kommer skrika som en vilding som vanligt, hehe!

puss!

Ja, de va evigheter sen jag skrev sist. Men jag funderar iaf på att börja blogga igen. Jag funderar oxå på om jag ska starta en helt ny blogg för det finns så mkt minnen, jobbiga inlägg kvar här. Men jag börjar här iaf så får vi se. Jag vet att jag inte är speciellt bra på att blogga då jag alltid tröttnar. Men jag känner att det är värt ett försök iaf. En av de största anledningarna till att jag ska försöka börja blogga igen är för att jag vill att Sofie ska kunna läsa om vad jag gör här hemma, det känns viktigt för mig! Jag vet att vi kommer att ha massa massa massa kontakt på fejjan, mail och skype.. Men varför inte lägga till blogg på listan oxå lixom!

Så, jag ska göra ett helhjärtat försök med bloggen för mig och Sofie, för att jag kommer sakna henne like crazy!




Jag bjuder på en bild på oss från Italien 2010.